Den sibiriska katten härstammar från Sibirien dit de kom tillsammans med nomaderna på 1700-talet. Med tiden anpassade sig katterna efter det hårda klimatet till den ras vi idag kallar för Sibirisk katt.

Sibiren är dubbelpälsad, dvs den har underull samt täckhår. Underullen isolerar katten från kyla (och till viss del värme) och täckhåren, som är vattenavstötande, skyddar mot väta. Sibirens päls ska inte tova utan vara tät men ändå kunna släppa igenom luft.

Öronen är mellanstora, inte så stora att de sticker ut och riskerar frysa sönder men ändå tillräckligt stora för att katten ska kunna använda sin hörsel fullt ut. Sibiren har pälstofsar i öronen och även högst upp på öronkanten för att hålla dem varma.

Sibirens svans är av medellängd. Den får inte vara för lång då svanstippen kan bli påverkad av kyla, men den ska vara så lång att när katten lägger sig som en boll och rullar ihop sig så ska den kunna täcka huvudet med den väl pälsade svansen för värme.

Den sibiriska katten har "snöskor", dvs päls under tassarna. Detta för att skydda de känsliga trampdynorna mot den bistra kylan.

Dela den här sidan